Det kanadensiska gruvföretaget Yamana Gold står i startgroparna för ett nytt gruvprojekt i den argentinska staden Andalgalá. Ett projekt som även stöds av alla svenskar som innehar andelar i sjunde AP-fonden, då den har innehav i företaget. Gruvan skulle innebära en stor risk för att områdets vatten- och naturresurser förorenas och exploateras av dödligt giftiga kemikalier som cyanid. Därför gör medborgarföreningen Algarrobo allt de kan för att stoppa projektet. Hittills har man lyckats, men kampen är hård.

Det är onsdag morgon och på torget i Andalgalá möts ett 40-tal kvinnor för att genomföra veckans tysta marsch mot gruvnäringen. De har händerna bakbundna, en bred tejp över munnen och på bröstet bär de pappersark med texterna "Vi är döttrar och mödrar från Andalgalá. Är detta också ett brott?", och "Vad kommer ni att anklaga oss för nu? Vi försvarar bara livet".
I tur och ordning vandrar de förbi polisstationen, kommunhuset, åklagarmyndigheten och gruvföretaget Yamana Golds kontor, som samtliga har en roll i konflikten runt gruvnäringen. Kvinnorna stirrar tyst på de solglasförsedda säkerhetsvakterna som försvarar företaget Yaman Golds sargade fasad där stenar lämnat hål i fönster och speglar.
Kvinnorna är medlemmar i medborgarförsamlingen Algarrobo som sedan ett år tillbaka, med fredliga metoder, förhindrat att det kanadensiska gruvföretaget Yamana Gold öppnar upp gruvprojektet Agua Rica.

Direktdemokrati

Algarrobo bildades i december 2009 då en grupp invånare i Andalgalá samlades för att blockera vägen till den projekterade gruvan Agua Rica; för att förhindra att projektet sattes igång. Gruppen tog namnet Algarrobo; ett lokalt trädslag som och i församlingssymbolen sprider sina Medlemmar i medborgarförsamlingen Algarrobo protesterar mot gruvprojektet Agua Rica. Fotograf: Karin Skillrötter ner i marken. Precis som gräsrötterna i en direktdemokrati.
Men gruvprojektet hade politiskt stöd och kommunens tillåtelse att påbörja utvinningen, varför Algarrobos aktiviteter snart fick mothugg. Den 15 februari i år försökte gruvföretaget med hjälp av polisstöd att forcera sig förbi vägavspärrningen som medborgarförsamlingen upprätthöll. Ett tjugotal av Algarrobos medlemmar arresterades och flera skadades som ett resultat av tumultet.
19-åriga Nadia får tårar i ögonen när hon berättar om rädslan hon kände när polisen attackerade gruppen.
- Polisen sköt skoningslöst mot oss med gummikulor. De sköt mot kvinnor, gravida kvinnor, barn, åldringar och män, de försökte kväva oss med gas, och de slog mot oss som om vi vore de värsta brottslingarna för att vi försöker förhindra maskinerna att nå gruvan. Men brottslingar? Vi försvarar ju bara vår rätt till liv och att slippa miljöförstöring, säger Nadia.
Vid flera tillfällen har medborgarförsamlingen utsatts för infiltrationsförsök av personer som utgett sig för att stödja deras verksamhet. Sedan en tid tillbaka misstänker de även att arbetslösa unga män anställs av gruvföretaget för att utöva hot och skapa konfrontationer mot medlemmarna under demonstrationer och andra aktiviteter.

Dricksvattnet riskerar att förgiftas

Under ledning av president Menem inleddes gruvnäring i stor skala i Argentina för femton år sedan. En av de största gruvorna, Bajo la Alumbrera, ligger i Catamarca, ungefär 70 kilometer från Andalgalá. Där utvinns guld och andra metaller med hjälp av tekniken open pit (se faktaruta). För att utvinna metallen sprängs stora mängder sten, beräkningar säger att för att utvinna ett uns guld sprängs ungefär 20 ton sten, och det krävs dödligt giftiga kemikalier som cyanid (se faktaruta) för att sedan separera metallen från stenen i stora bassänger. För processen krävs också stora mängder energi och vatten; 4 miljoner liter används varje dag.
Enligt medborgarförsamlingen Algarrobo hotar gruvverksamheten därmed områdets vattenkvalitet. Men gruvförespråkarna hävdar det motsatta och menar att det saknas vetenskapliga bevis för att deras metoder skulle innebära ett hot förs miljön.
Rosa, en aktiv röst i medborgarförsamlingen, tror lika lite på gruvföretagets varsamhet som på kommunens. Hon påpekar även att Slagord som ”Latinamerika är inte Kanadas soptipp – ut med gruvföretagen” har sprejats på väggar runt om i Andalgalá. Fotograf: Karin Skilltillgång till dricksvatten är en fundamental rättighet och det är anledningen till att Algarrobo strider mot gruvbolaget.
- Företagen och politikerna säger att de arbetar varsamt och ansvarsfullt, men vi vet utifrån den information vi har att här i Latinamerika bryr de sig väldigt lite om miljön. Dessutom vet vi att användningen av kemikalien cyanid har förbjudits i Europa, även om de försöker förneka det för oss, säger Rosa och tillägger:
- Genom vår kamp har vi lyckats vi stoppa gruvföretagets folkmord i tid, innan de började med ‘open pit’ utvinningen.

Lockar med jobb

På väggarna runt om i staden kan man se slagord skrivna som "Latinamerika är inte Kanadas soptipp – ut med gruvföretagen". Men det går också att hitta sprejade texter som säger "Ja till Agua Rica" vilket visar att frågan separerar befolkningen i Andalgalá.
Frågan om "jobben" lyfts också fram. Ett av argumenten för gruvan från gruvnäringens och gruvförespråkarnas sida är nämligen, precis som på andra ställen i världen, är att verksamheten leder till utveckling och arbetstillfällen. Eftersom Andalgalá har hög arbetslöshet är jobbargumentet kraftfullt.
En kvinna som arbetar på ett hotell som inhyser gruvföretagare säger att hon inte tagit ställning i frågan, men att hon har många vänner som är med i medborgarförsamlingen. Hon är rädd att konflikten ska leda till mer våldsamheter.
- Det finns så många verksamheter som bidrar till miljöförstöring, varför skulle gruvan vara värre? Dessutom är det kanske sant att det bidrar till att minska arbetslösheten något, säger hon uppgivet.
Under ett års tid har medborgarförsamlingen Algarrobo lyckats förhindra att gruvverksamheten i Agua Rica inleds av Yamana Gold. Vid uppmärksammandet av att församlingens kamp fyllde ett år samlades minst tusen invånare på stadens torg för att delta i en marsch för livet och vattnet. Det var ett större antal än vid någon tidigare aktivitet, och tyder på att kampen fortsätter för att förhindra att utvinningen påbörjas, trots hot och repressalier.

Text och foto: Karin Skill, frilansskribent och filosofie doktor i teknik och social förändring