Argentina firade majrevolutionen med fest

Den 25 maj är en viktig dag för Argentina och argentinarna. Denna dag, för 201 år sedan, började processen för landets frigörelse från Spanien. Något som firas med fest och ledighet från jobb och skola.

Vicekungadömet Río de la Plata, vad som skulle komma att bli dagens Argentina, Uruguay och Paraguay och även delar av Peru, Bolivia och Chile, lydde sedan 1776 under den spanska flaggan. Efter den så kallade majveckan 1810 bröt man med juntan i Spanien efter att den spanske kungen Fernando VII hade fängslats och ersatts av Napoleons bror José Bonaparte. Man skapade då i Argentina den så kallade första församlingen, lojal mot den spanske kungen men utan att erkänna någon övermakt från Spanien. Vissa ser det här som ett strategiskt drag för att undvika motreaktion från sin kolonialherres sida. Fem år senare, den 9 juli 1816, förklarade sig Argentina slutligen som en helt självständig stat.

Nationell helgdag

Därför firades den 25 maj ordentligt. Man hade ledigt från jobb och skola, något som har resulterat i en feststämning som har hållit i sig hela veckan för att på onsdagen nå sin topp. På Buenos Aires stora torg Plaza de Mayo hade man byggt upp en scen och försett regeringsbyggnaden, Casa Rosada, med bildskärmar. Artistuppträdanden varvades med allsång och olika upptåg, för att sedan på skärmarna visa upp delar av Argentinas historia. Nationalhjälten José de San Martín, landets frigörare, hyllades och man lyfte hela tiden fram den så kallade levande historien och hur Argentina fortsätter att växa som nation. Det har inte sparats på krutet, utan föreställningen pågick hela dagen. Runt om i staden hade byggnader, bussar, bilar och människor klädda med den argentinska flaggan.

På Plaza de Mayo var stämningen lättsam, hela familjer hade gått ut tillsammans och många sjöng med i låtarna. Men trots att man firar revolutionen för 200 år sedan lyser dagens politiska situation inför det kommande valet tydligt igenom. Flera partier var där med banderoller och flaggor.

Text och foto: Sanna Sjöblom, frilansskribent