Osannolika vallöften omöjliga att förverkliga, hat-propaganda och populärmusik. Det är vad som präglar valkampanjen i Bolivia mindre än två veckor före valet.

Manfred Reyes Villa som är Evo Morales hårdaste motkandidat, lockar inför valet väljarna med "1000 dollar per fattig familj". Satirbladet Alasitas Opinion som har räknat på vad det skulle kosta efter skriver:
"Manfred kommer att slösa bort hela landets årsbudget plus ytterligare två miljoner dollar bara under sin första dag som president. Detta vallöfte slår alla rekord som gjorts under Bolivias historia".

Manfred Reyes får dock ett plus i kanten för sin humor då han gjort om texten i colombianska popsångerskan Fanny Lús slagdänga "Tu no eres para mi" – "Du är inte för mig" till "Evo, du är inte för mig". Den trallvänliga melodin sjungs till på köpet av två ursprungsfolkskvinnor.
Även ett annat oppositionsparti har tagit till populärmusiken i sin valpropaganda och trallar fram "Slut med skottlossning. Slut med döda."

Samuel Doria, partiledare för Unidad Nacional (nationell enhet), å sin sida kör med samma budskap men på ett sätt som istället för skratt gör att man bli rädd. Otäck bakgrundmusik ackompanjerar stora röda kryss som ritas över nuvarande Evo Morales politik som enligt Samuel Doria innebär knark och död. Samuel Dorias parti Unidad Nacional betonar säkerhet, fler poliser i sin valpropaganda och satsar framförallt på påhopp mot regeringen i sin valpropaganda.

Sina ekonomistudier till trots tycks Samuel Doria inte räkna speciellt bra. Trots att det är uppenbart att Manfred Reyes är en åtskilligt polulärare kandidat än Samuel Doria målas till synes påhittade opinionssiffror upp där Samuel Doria leder. Manfred Villa bestämde till och med att avbryta sin valkampanj efter att ha sett propagandan för att ta sig ett snack med Samuel Doria.

Samuel Doria menar att lösningen på landets eländiga ekonomiska situation är att varje familj öppnar sin "tiendita" (liten affär) eller en "tallerito" (liten verkstad).

Regeringen å sin sida presenterar vidlyftiga planer om att industralisera litium varav landet äger hälften av hela världen, vatten, gas samt järn och drömmer om stora fabriker som lösning på landets ekonomiska situation. Enligt vicepresident Àlvaro García är det just denna satsning samt de framtida självstyrena i områden av ursprungsbefolkning som står på regeringens agenda inför nästa mandatperiod.

Alasitas Opinion gör sig lustiga över Samuel Dorias mindre ambitiösa planer om liten affär och liten butik. Det faktum att Samuel Doria äger Burger King i Bolivia gör honom tacksam att driva med. "En hamburgerrrestaurang i varje hörn av varje kvarter i alla städer, en i varje kilometer på landsvägarna" så ska Samuel Doria uppfylla sitt vallöfte om att ge jobb till alla bolivianer skriver Alasitas.

Regeringen å sin sida visar i sin propaganda främst upp de framsteg som gjorts under regeringens mandatperiod. I en intervju i programmet "Somos lo que decimos" (Vi är vad vi säger) säger vicepresident Àlvaro García att det är första gången någonsin som regeringen inte använt statens pengar för att bekosta valpropagandan. De två miljoner dollar som tidigare regeringar avsatt har Evo Morales regering istället avsatt till handikapporganisationer, enligt vicepresidentens uppgifter.

Partiledardebatter lyser i Bolivia med sin frånvaro. Kanske är det omöjligt för kandidaterna att mötas i en debatt i ett så polariserat klimat. Regeringen har väckt åtal mot både presidentkandidat och vicepresidentkandidat i PPB – Convergencia. Manfred Reyes är åtalad för korruption och Leopoldo Fernández står åtalad för en massaker på en grupp bönder. Samuel Doria i sin tur var under en period kidnappad av samma politiska gerillagrupp som nuvarande Bolivias vicepresident tillhörde. Numera anklagas han för att hans cementfabriker strider mot miljölagen.

Att följa en sansad partiledarutfrågning i teve är så gott som omöjligt. Journalisterna är så vinklade till oppositionens fördel att Samuel Doria till och med lagt ut utfrågningarna som reklam på sitt partis hemsida. Inte sällan slutar utfrågningen med en dunk i ryggen och ett lycka till.

Förutom tevepropaganda är det flaggor och klistermärken som präglar valkampanjen i Bolivia och en och annan jätteannons.

Regeringspartiet satsar på bil-karavaner med flaggor och musik. På söndagen åkte en tre kilometer lång bilkaravan från Cochabambaförorten Sacaba till Quillacollo. Enligt regeringens uppgifter så finns det stöd att söka för bensinpengar. Enligt oppositionen är det istället obligatoriskt i vissa syndikat att delta i regeringspariets bilkaravaner. Böter på motsvarande 200 kronor betalas ut till den som inte deltar enligt dessa uppgifter.

I de fattigaste kvarteren hänger regeringspartiet MAS blå-svart-vita flagga utanför var och varannat hus samt på lyckstolparna.

Manfred Villas parti å sin sida har en långtradare som åker runt i kvarter och där man knackar dörr för att dela ut t-shirts och klistermärken, Vid trafikkorsningarna erbjuder ungdomar klädda i Manfred Villas parti PPB – Convergencia röd-gula färger att klistra på klistermärken på bilarnas bakfönster. Exempel på text kan vara: "Bolivia ett nytt Kuba – Aldrig!".

Samtidigt som valkampanjen pågår råder diskussion kring två nysläppta dokumentärer. Den ena är "Cuchara, Plato y Caneco" som handlar om massakern i Porvenir den elfte september 2008. De som är mot regeringen avfärdar dokumentären som regeringspropaganda och menar att de som vittnar om massaker i dokumentären är köpta av regeringen. Den andra aktuella dokumentären är "Que pasó" som översätts med "Vad hände". Titeln syftar på det 60-tal människor som dött under kravaller och upplopp under regeringens mandatperiod. Den karismatiske debattören Carlos Valverde lägger i dokumentären ansvaret för dessa dödsoffer på regeringen.

Text: Jessica Nilsson
Foto: Kerstin Edquist