Ananasen - hot och möjligheter i Costa Rica

Ananasindustrin har på mindre än 25 år utvecklats till en av de viktigaste industrierna i en av de äldsta demokratierna i Latinamerika, Costa Rica. Enligt förespråkarna och de liberala krafterna i landet innebär detta stora mängder utländskt kapital och möjlighet till ekonomisk utveckling. Motståndarna pekar dock på följderna i form av mänskligt lidande och miljöförstörning.

Costa Rica är sedan länge ett land som förlitar sig på export av jordbruksprodukter som sin främsta ekonomiska tillgång. Landets fruktexport har en lång historia kantad av utländska erövringar, både direkt territoriella och på senare tid även ekonomiska. Redan på 1800-talet var United Fruit Company (sedermera Chiquita) en av de största maktfaktorerna i landet och fortfarande har fruktbolagen stor makt i det som prisats som ett av Centralamerikas mest välutvecklade länder.

Ananasodlingarna är en guldgruva för investerarna och kan ett bra år ge 15-20% avkastning på investeringen. Investerarna är ofta rika familjer från de costaricanska städerna eller just utländska fruktbolag som investerar stora mängder kapital i odlad mark eller skogsmark som görs om till enorma ananasfält. De bönder som redan bor i området har mycket låg avkastning från de traditionella grödorna, såsom bönor, ris eller yucca (en rotfrukt som liknar potatis) och därmed en pressad livssituation. De väljer därför ofta att sälja sin odlade mark till de som i stor skala odlar den kapitalkrävande men lukrativa ananasen.

Usla arbetsvillkor och löner

Mario Fernandez pekar ut de 30 hektar han och endast tre fast anställda till sköter.: Svante Pagels-Fick
En av dessa bönder är Mario Fernández. Mario jobbar som ansvarig för en ananasplantage på 30 hektar. Tidigare var det han och hans familj som ägde stora delar av marken som nu tillhör ett fruktbolag från huvudstaden.
Trots att odlingen omsätter drygt 4,5 miljoner kronor per år och Mario som ansvarig måste jobba alla dagar om året, får han inte se mycket av den vinst som genereras. För att klara av att försörja sin familj med två barn låter fruktbolaget honom bedriva en mindre grisuppfödning på marken han tidigare ägde.

-Men jag klagar inte, säger han och berättar att det kunde ha varit värre. Inom ananasindustrin har han ett förhållandevis bra jobb.

-De som har det värst är de nicaraguaner som kommer från andra sidan gränsen, utan arbetstillstånd och som måste tjäna ihop de 150 000 colones (cirka 2000 kronor) som ett sådant kostar. Dessa människor måste gå från plantage till plantage och jobba som kontraktsanställda. Vissa tjänar bara 50 000 colones (650 kronor) på ett arbete som kan ta två veckor.

Kontraktsanställda är helt oskyddade

Själv anställer han bara människor med arbetstillstånd trots fruktbolagets ständiga påtryckningar för att dra ner kostnaderna. Kontraktsanställda försöker han undvika i så stor utsträckning som möjligt, eftersom att de inte skyddas av någon försäkring. När han väl tvingas anställa på kontrakt (ofta i samband med plantering och skörd) ser han till att åtminstone betala minimilönen på 948 colones (12,50 kronor) per timme till de anställda.

Exploateringen av nicaraguanska flyktingar inom ananasindustrin är något som flera källor vittnar om. Genom att kontraktsanställa flyktingar utan arbetstillstånd genom underleverantörer kan fruktbolagen kringgå lagar om minimilön och arbetsförhållanden. Arbetarna är inte försäkrade och officiellt finns det ingenting som länkar dem till fruktbolagen ifall de skulle bli sjuka eller skadade på grund av sitt arbete. Enligt den nationella tidningen El Financiero är endast 2000 av de 7000 arbetarna hos landets största ananasexportör PINDECO anställda, resten arbetar på kontrakt för underleverantörer och kringgår alla lagar om arbetsförhållande och lönekrav.

Geraldo Herrera, ansvarig för ananasproduktionen på fruktbolaget Frucori, erkänner problemet med nicaraguanska flyktingar som jobbar under usla förhållanden.

-Viljan att förbättra arbetsförhållandena finns hos många av producenterna men så länge möjligheten att tjäna stora pengar på billig arbetskraft finns kommer den att utnyttjas.

Han menar att det som skulle behövas inom ananasindustrin är en fairtrade-märkning, vilket med goda resultat implementerats bland annat i bananindustrin, men ännu inte finns för ananaser.

Giftskador vanliga bland arbetare

Det är inte bara arbetsförhållandena och arbetarnas löner som kommit i andra hand under fruktbolagens utveckling av den nationella ananasindustrin. Ananasfrukten är väldigt känslig mot angrepp från både skadedjur och sjukdomar och för att hindra dessa kostsamma angrepp används mycket kemikalier på plantagen. Många kemikalier är extremt hälsovådliga för den som vistas i närheten. Det som mest skadar arbetarna och människorna som bor i anslutning till ananasodlingarna är bekämpningsmedel som ofta sprutas ut över stora områden och ibland med hjälp av flygplan.

Henry Picado från Nationella fronten för sektorer som påverkas av produktionen av ananas (FRENASSAP) har själv varit med i flera demonstrationer mot fruktbolagen och han berättar om vad han har fått se i olika ananasproducerande områden runt om i landet.

-Sjukhusen och vårdklinikerna i dessa områden säger att de flesta som arbetar på eller intill plantagen drabbas sjukdomar på grund av kemikalierna.

Vanliga åkommor är hudproblem, förgiftningar, missbildningar, levercancer och synproblem.
De giftiga substanserna sprids även nedströms i floder och vattendrag vilket gör att många byar i Costa Rica som tidigare hade drickbart kranvatten idag saknar lättåtkomligt dricksvatten.

Regeringen i Costa Rica har aktivt stött de utländska fruktbolagen, de pekar på den tillströmning av utländska investeringar och arbetstillfällen som det skapar. Men på många ställen i Costa Rica växer nu en opinion mot ananasföretagen och deras exploatering av den costaricanska landsbyggden. För att samla opinionen mot ananasindustrin skapades Nationella fronten för sektorer som påverkas av produktionen av ananas 2008. Henry Picado säger att de har gjort vissa framsteg sedan dess och varit med för att starta ett flertal rättsfall mot fruktbolagen. Anklagelserna har ofta rubricerats som brott mot det costaricanska folkets mänskliga rättigheter, vilket avser då rätten till hälsa, tillgång till vatten och icke-skadliga arbetsplatser.
Ännu är det långt kvar innan ananasodlingens miljardindustri blir en entydigt välståndshöjande kraft i Costa Rica och utnyttjandet av arbetarna upphör.


Text och foto: Svante Pagels-Fick, frilansskribent