I en av Mexikos minsta och fattigaste kommuner, Santiago el Pinar, avslutas allhelgonafirandet i skuggan av ett omfattande utvecklingsprojekt: "De hållbara Landsbygdsstäderna".

Klockan är fem på morgonen, och folk börjar redan dyka upp med blommor, ljus, färgglada plastgirlanger, frukt, läsk av internationellt välkända varumärken, men också pox -- det lokala och varumärkeslösa brännvinet.

Gravarna ligger i en backe på den nya kyrkogården i Santiago el Pinar, ett stenkast från kyrkan. Gångarna mellan små kors och mindre gravhus blir alltmer lerig ju mer regnet faller.

På toppen av kyrkogården skymtar mäktiga berg under dimman, och de nya husen i den nybyggda, och tomma, "Hållbara Landsbygdsstaden"; Chiapas stora utvecklingsprojekt.

Få flyttar

Tanken med detta omfattande projekt är att möjliggöra en radikal förbättring av levnadsstandarden till en rimlig kostnad, genom att bygga urbana områden för att motverka befolkningsspridningen, som antas vara huvudproblemet för att fattigdomen består. I Santiago har dock invånarna röstat med fötterna, och valt att -med ett fåtal undantag- inte flytta in i de nya husen.

Det vanligaste skälet är att det varken finns en egen byggnad för köket, eller möjlighet att använda vedeldning i huset. Ett annat problem är den bristfälliga vattenförsörjningen, liksom det undermåliga byggnadsmaterial som använts.

Kvar står därför en spökstad, som trots de färgglada husen utgör en grå fond till den livliga kyrkogården.

Festande spöken

Men det är inte bara en spökstad bildligt talat. På toppen av det berg husen ligger på, sägs förfäderna festa högljutt varje natt. När de inte bestämmer sig för att objudna ta sig ner till den nya staden och skrämma de få invånare som vågat sig in i de nya husen.

Men nu, under allhelgonahelgen, gapar staden tommare än vanligt. Ljusen, plastgirlangerna, och inte minst poxen - en hedrande inbjudan till de bortgångna - verkar ha gjort sitt till. Kyrkogården, å andra sidan, visar inga spår av befolkningsdispersion.

Text: Martin Larsson, frilansjournalist
Foto: Joel Alvarez, frilansfotograf